Femhundrafyrtioett.

Resan mellan Kalmar och Skåne
är en enda lång sträcka då man är
bortkopplad från omvärlden.
Dels för att det inte finns någon
teckning och dels för att Lennies hörlurar
isolerar mig från allt utom min fina musik.

Det är faktiskt pretty skönt.
Och behövligt för att jag ska överleva helgen.

JAG SOV SÅ HIMLA SKÖNT PRECIS.

En annan sak som är mindre bra...
JAG GLÖMDE MIN PLATTTÅNG
- VÄRLDENSUNDERGÅNG!

Puss & kram