Ettusenetthundrasextiosju.

it's just one of those days. 
sitter uppkrupen i soffan idag.
var hos doktorn och blåste tills
jag blev alldeles yr. och nu är 
jag alldeles skakig i kroppen. 

hon har skaffat glasögon & jag
har mest troligt astma. vilken 
drömkombo. tur att vi har varandra. 

världen är så bitter nu förtiden. 
som att vi lever i någon slags
hitler-anda. inte för att han 
var först men mest känd för 
mig åtminstone. jag förstår 
inte det där med att bara 
bestämma sig för att inte 
tycka om en viss grupp 
av människor som dessutom
bara är något som samhället
har bestämt. det är så fel. 

samtidigt säger min lärare som 
vi har just nu att vi inte styr något
själva utan typ är inprogramerade
att göra saker. så jag menar vad kan
vi egentligen göra då? vi ska ta 
ställning till att vara optimist eller
pessimist. kan jag inte bara få vara
humanist utan att egentligen tycka 
om människor men bara vilja allas 
bästa. 

jag tror också att vi lever i ett av de 
största generationsskiftena just nu.
de som bestämmer och sitter på höga
poster lever kvar i deras verklighet
medan världen sakta men säkert 
övergår till en annan. och då blir allt
bara så jävla fel. 

oftast låter det så mycket bättre i mitt huvud 
än när jag skriver. men ha överseende & läs
mellan raderna.

tur att solen skiner nästan varje dag 
nu & att jag har många semestrar att
se fram emot. 

Puss & kram