Ettusennittio.

det är sällan världen
speglas av hur du mår.
när du mår som att världen
borde gå under eller något
i den stilen är världen så
lugn & fin som den bara kan. 

jag gillar inte förändringar 
som inte är till det bättre för
mig. men så är det väl med allt.
allt kan inte passa alla & skulle
man bara tänka på alla andra så
skulle man aldrig kunna göra 
något eller göra något för den delen. 

oftast blir det ju bra tillsist i alla fall. 

det var bara så hemskt när jag fick
känna på hur det skulle kännas sen. 

egentligen vet jag inte riktigt vad detta
handlar om. jag önskar bara att vi kunde
ha kvar detta lite längre. kanske kan vi. 

Puss & kram