min kropp är trasig.
men det var väl en
aning väntat ändå.
det händer mycket
här men dessvärre
är det mest jobb.
en trädgård skulle sitta fint.
varför blir man aldrig nöjd ?
det känns konstigt
att vara sjuk allt
faller liksom sönder.
rytmen att aldrig
stanna upp aldrig
känna efter hur
det känns i mig.
då orkar man mer
eller då orkar jag
mer...mycket mer.
men tillslut går jag
alltid alltid sönder.
katten har flyttat
hit nu. klara katten.
det tycker jag om.
Puss & kram
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar