Niohundrafemtiofem.

jag har för lite att göra,
så mycket för lite att
jag tror att jag går under.

mina tankar tar över min
kropp min själ luften som
jag andas förmågan att
Ta tag i mig själv.
att faktiskt göra något alls.

så mycket som jag vill men
som jag inte förmår mig till.
jag känner mig instängd i vårt
lilla rum i den stora staden
där det alltid i stort sett regnar.

min energi går åt till att tänka på
saker som jag inte kan nå eller
saker som är helt absurt ointressant.

& jag behöver folk runt mig
så jag kan krypa ihop till en
liten boll och somna sött.

Puss & kram