LARS WINNERBÄCK
Högt upp, bästa platsen, fontänen.
Förväntningar och förhoppningar
längtan.
Människorna var som tokiga
och mannen på scenen bara
njöt av all otrolig uppmärksamhet.
I takt med att dagen blev kväll och
kvällen blev natt, så stegrades
hurraropen. Musiken studsade
mellan husväggarna, mellan
människor som samlats.
Bandet växte med musiken och
i samma stund som stjärnorna
sprack fram på himlen avslutades
vackra låtar med magiska ljusspel.
En fantastisk kväll, underbart hångel
vackra röster och långa köer.
Puss & kram
tisdag 24 augusti 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
åååååååh, lasse alltså. du och jag måste gå på en av hans konserter nästa gång det finns tillfälle, deeeal?! :D
SvaraRadera