Sexhundrafemtiofem.

Jag är så arg och irriterad
samtidigt som jag är så
himla galet flippat lycklig.

Förvirrad är jag också över
mig själv... Jag som var så
emot allt det där är mitt i
det själv nu och jag klagar inte.

Just nu kan jag inte ens
se en lösning på problemet.
Jag antar att jag prioriterar
annat nu, fel eller rätt? Jag
vet inte, jag vet att jag hade
kunnat fixa allt ihop men
jag har nog redan gett upp
och släppt det. Kanske borde
jag plocka fram den envisa-nea.

Ja så får det nog bli.
När jag har kommit
på fötter igen...

Puss & kram