Fyrahundrasextiofyra.

Det finns en fara i att aldrig hitta vägen
och det finns nått vackert att vandra den ändå.

Du säger att jag skrattar bort dit men du ju var ju aldrig här.

Det är tomma ord som fastnar för att jag låter dom vara kvar
Men jag ar lovat den här gång att jag ska ge allt jag säger att jag har.

Du försöker ställa mig emot vägen men jag står aldrig still
För jag tror att livet just har börjat och det blir, det blir vad jag gör det till.

När du gett allting du säger att du har
När sista bussen gått
När vi har sagt god natt
När du rest och kommit hem och gått tillbaka igen.

<3

Puss & kram