Sjuttiotre.

Premiär idag, vi tog oss igenom och det var bra! Men bättre kan vi.
Det finaste med hela pjäsen var nog de Charly sa efteråt, om Malin. Det känns så tomt utan henne, saknaden efter henne är stor, det är som en pusselbit som har kommit bort. För att det det ska bli bäst så behöver vi Malin. I alla fall så känns det bra att göra detta för henne! Jag är tom på ord för att veta vad jag ska skriva, men jag tror att ni förstår på ett ungefär vad jag vill ha sagt.

För er som inte såg den så kan ni titta förbi den 29/4 klockan 19.00 på Sundsgården
Troligtvis den sista föreställningen för Charlys änglar någonsin. Kom!

HAHAHAHHAHA (HAHAHHA) måste bara skratta lite, varför varför varför?! Åh vad jag blir förvirrad. Jag räknar dagarna!

Puss & kram