Ettusenetthundrafyrtiotvå.

onsdagen var en bra dag. 
fram tills att jag skulle köpa
lök på coop. helt plötsligt
låg jag där på golvet & mitt
knä satt inte där det skulle.

med johanna i telefonen 
skrek jag på både henne &
på alla andra att dom skulle
dra mitt knä rätt. 

tillslut hoppade det tillbaka 
av sig själv. men det blev ändå
ambulans och sjukhus den kvällen. 

jag trodde att jag hade hanterat 
allt bra men när jag kom hem 
både grät och skakade jag som ett
litet löv. & varje gång jag blundar 
ser jag det framför mig. hur jag
sitter på golvet på coop och på mitt
knä som verkligen inte ser rätt ut.

det var läskigt & jag är rädd.
rädd att det ska hända igen. 

nu hoppar jag runt på kryckor
& är frustrerad över att inte få träna. 

om en vecka åker vi till greklad.
håll tummarna för att allt är bra då. 

Puss & kram